Min första fryspizza blev en besvikelse

Jag vet inte vad jag förväntade mig av en fryst pizza ur en kartong. I vår familj så blir det inte många pizzor på ett år, förutom en och annan hemgjord. Just av den anledningen så tyckte jag att det kunde vara kul att prova när Smartson ville ha testpiloter till Dr. Oetker Tradizionale. Stenugnsbakad och traditionell lät ju bra. Jag gick och köpte en Speciale med bland annat skinka och salami. Utan att läsa innehållsförteckningen så tog jag fram pizzan ur sin kartong. Redan där blev jag skeptisk. De stenugnsbakade pizzor jag ätit har kännetecknats av en tunn och krispig botten. Här så det ut som en degmassa med lite småplock på. Efter besök i ugnen så satte jag tänderna i den och konstaterade att den inte hade speciellt mycket smak, förutom degsmak. Den fungerade som bukfylla eller nödmat, men inte mer. Ett tråkigare sätt att få sig nästan hälften av dagens kaloribehov får man leta efter.

Och hur var det med det traditionella? Här är ett urval ur innehållsförteckningen på ingredienser som jag inte har i  en pizza som jag gör själv: Dextros, rökarom, heläggspulver, förtjockningsmedel, emulgeringsmedel, hydroliserat sojaprotein och glukossirap. Beskrivningen med uttryck som ”Tunn och mjölad kant” och ”Framställd av finaste råvaror” kändes helt falskt.

Det vore kul att få en positiv överraskning av färdigmat/halvfabrikat någon gång, men det kändes ganska fjärran efter den här upplevelsen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *