Efter att ha tittat på avsnittet av Timells Skärgårdskök med Melker Andersson så framstår vårt besök på Köttbaren i Malmö i ett än mer egendomligt ljus. Att perfektionisten Melker kan skylta med sitt namn på en sådan inrättning är minst sagt förvånande. Så här skrev jag på Tripadvisor:
Först och främst så blev jag skeptisk när jag insåg att utbudet av kött till stor del bestod av amerikanskt import. Varför? Vi befinner oss ju i Sveriges skafferi! Personalen var dessutom oengagerad vilket ledde till diverse missförstånd innan vi lyckats att beställa. Idén med vita rockar på personalen gjorde dessutom att det kändes mer som att man befann sig på en vårdinstitution än på en restaurang.
Vad gällde maten så beställde vi kvällens långkok, vilket var short-ribs. Köttet var OK, men långt ifrån perfekt. Tillbehören var en katastrof. En hel grillad majskolv utan hållare gjorde den svår att äta. När min fru påpekade detta så fick hon tipset ”ät med händerna då”. Det som skulle föreställa rostade potatisbitar var delvis förkolnade klumpar. I såsen fanns det kvistar av rosmarin som borde silats bort. Vi fick frågan av servitrisen om det smakade bra, men hon stannade inte och lyssnade på svaret. Vi var där tidigt och det var glest med gäster så hon borde haft gott om tid…
Som kompensation för vårt missnöje så fick vi välja dessert och valde crème brulée. Jag misstänker att det var ett halvfabrikat om man bränt av med socker. Jag har aldrig tidigare ätit crème brulée med den konsistensen.
I min värd hade detta varit ett solklart fall för Melkers krogakut!
