Kontraster

Efter att ha tittat på avsnittet av Timells Skärgårdskök med Melker Andersson så framstår vårt besök på Köttbaren i Malmö i ett än mer egendomligt ljus. Att perfektionisten Melker kan skylta med sitt namn på en sådan inrättning är minst sagt förvånande. Så här skrev jag på Tripadvisor:

Först och främst så blev jag skeptisk när jag insåg att utbudet av kött till stor del bestod av amerikanskt import. Varför? Vi befinner oss ju i Sveriges skafferi! Personalen var dessutom oengagerad vilket ledde till diverse missförstånd innan vi lyckats att beställa. Idén med vita rockar på personalen gjorde dessutom att det kändes mer som att man befann sig på en vårdinstitution än på en restaurang.
Vad gällde maten så beställde vi kvällens långkok, vilket var short-ribs. Köttet var OK, men långt ifrån perfekt. Tillbehören var en katastrof. En hel grillad majskolv utan hållare gjorde den svår att äta. När min fru påpekade detta så fick hon tipset ”ät med händerna då”. Det som skulle föreställa rostade potatisbitar var delvis förkolnade klumpar. I såsen fanns det kvistar av rosmarin som borde silats bort. Vi fick frågan av servitrisen om det smakade bra, men hon stannade inte och lyssnade på svaret. Vi var där tidigt och det var glest med gäster så hon borde haft gott om tid…
Som kompensation för vårt missnöje så fick vi välja dessert och valde crème brulée. Jag misstänker att det var ett halvfabrikat om man bränt av med socker. Jag har aldrig tidigare ätit crème brulée med den konsistensen.
I min värd hade detta varit ett solklart fall för Melkers krogakut!

 

Smartson vill att jag skall prova ”Bra mat från Lantmännen”

En minut istället för tre med vanliga havregryn. Det verkar onödigt.

Vanlig Havre Gröt verkar hyfsad men innehåller rötad gran (vanillin). Blåbärsvarianten hoppar jag definitivt över:

Havregryn 87% (fullkorn), blåbär 6% (blåbär, fruktos-glukossirap, surehetsreglerande medel, (äpple-och vinsyra), rapsolja, naturlig arom), socker, salt, blåbärsarom.

Vad innebär det att den innehåller både blåbärsarom och naturlig arom? Och fejksocker (glukos-fruktos) är ju rent pinsamt att de har såsom lantbrukarnas eget företag.

Jag tycker inte att Lantmännen lever upp till sin devis:

Vår gröna grodd hittar du på våra förpackningar i din butik. Den står för ansvarsfullt producerad mat. Mat som vi anstränger oss för att ta fram på ett hållbart sätt, från jord till bord.

 

Vad är lyxglass?

Smartson vill att man skall testa GB’s ”lyxglass. Det vill inte jag. Så här står det på gb.se:

Carte d‘Or är vår lyxigaste glass med högst kvalitet, tillverkad av de absolut bästa ingredienserna.

Då kan man undra var man köper följande ingredienser ”av högsta kvalitet” om man vill göra en motsvarighet till ”Carte d’Or Strawberry & Meringues”:

glukossirap, glukos-fruktsirap, modifierad stärkelse, fruktkärnmjöl, guarkärnmjöl, karragenan, akaciagummi, mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror, polyglycerolpolyricinoleat, rödbetsjuicekoncentrat, morotsjuicekoncentrat, arom, fläderbärsjuicekoncentrat, ytbehandlingsmedel (shellack)

 

Saltad nota – vad får du på tallriken?

saltad-notaMats-Eric Nilsson presenterade sin femte bok ”Saltad nota” vid en träff härom veckan på Ekocentrum, där jag hade förmånen att vara med.

På öppningsbilden så kunde man se rubriken ”Pulvermosets land”. Tidigare har Mats-Eric skrivit om matfusket i handeln. I den nya boken har han studerat vad vi kan få på tallriken när vi äter på restaurang. För att visa ett exempel på att tillsatsdebatten inte är ny så fick vi se ett klipp där Björn Gillberg tvättar skjortan i ”gräddersättningsmedlet” Prädd.

I boken har han bland annat besökt en mässa i Paris där ”hela pulvermaffian” var representerad. Där skyltar tillverkarna helt oblygt med alla upptänkliga tillsatser ”som hjälper dig att få en lönsammare livsmedelsproduktion”. Och så säljer man in det med ”olivolja i motljus och sensuella citroner”. Några exempel: Mycket av den äggröra som du får till din hotellfrukost kommer från en 5-liters plastdunk och är kryddad med ett antal tveksamma e-nummer. Det som kan hamna på din ostburgare kan vara helt fritt från ost och säljs i grossistledet som ”imitation cheese”. Många av de svarta oliverna i lunchsallader är billiga gröna oliver som färgats med järnglukonat (E579) efter att ha behandlats med lut. (Mer på aktavara.org) Bröd förtjänar nog ett eget kapitel men man kan ju nämna att allt det där nybakade brödet i din matbutik kommer från frysta degämnen. I till exempel Storbritannien och Tyskland så får man inte ens kalla s.k. bake-off bröd för butiksbakat.

Ett spännande inslag var ett hjälpmedel för kunderna hos restauranggrossisten Martin & Servera som hjälper kunderna att förbättra lönsamheten på sina menyer. De lägger in sin maträtt och får ett pris per portion. Sedan kan man ”välja ner” kvaliteten på råvarorna genom att byta t.ex. ursprung på köttet, eller byta ingredienserna för en riktig sås till en färdig i plasthink. Och rätten kan fortfarande heta ryggbiff med bearnaisesås, men kosta en tredjedel jämfört med om man valt bättre råvaror.

Ekocentrum hade också bjudit in några goda exempel från restaurangbranschen för att visa att man kan få lönsamhet och framgång ”utan pulver”. Representanter från Gunnebo Slott & Trädgårdar, den nya caféaktören Way Cup och Thörnströms Kök fick frågor från publiken och Mats-Eric Nilsson och man inser att det går att bryta med pulvermaffian.

Mats-Eric betonade att han inte vill komma med pekpinnar utan att hans ser som sin uppgift som journalist att tillhandahålla information så att var och en kan göra sina egna val. Det är precis så jag ser det också. Vi är inte fundamentalister hemma, men vissa saker väljer vi definitivt bort. Och kött skall vara från Sverige!

 

/Janne

Passion för mat

Det bästa med årets upplaga var att det var grannarnas tur att köra, så att vi båda kunde köpa ”dryckesbiljetter”. 🙂

En spännande utställare var Vinlådan som tar hem viner från små gårdar med ekologisk, och även biodynamisk, profil. Det blev även en liten provsmakning av goda viner från Valpolicella hos Xwine.se och en liten mässbeställning från Invinitum.

Jag tycker att det generellt är hög kvalitet på det som ställs ut på Passion för mat. En sak jag har svårt för är dock de färdiga såser som säljs med hög svansföring, men som är långt från vad de utgör sig för. Till exempel en bearnaisesås som inte är gjord på smör, och som innehåller emulgeringsmedel och smörarom.

Och som vanligt så blev det improviserade inköp till söndagsmiddagen. Kycklingfiléer från Bjärefågel och potatis från Olsegården. Ett par paket färs till frysen, både Angus och kalv, inhandlades också från miljöcertifierade Börstorps Slott.

/Janne

 

Ma Cave, en vindagbok på nätet

Jag har länge sökt en lättanvänd och flexibel lösning för att kunna ha kolla på vad vi har i vinkällaren. Jag har provat lite olika lösningar både lokala och i molnet. Nu upptäckte jag svenska Ma Cave som verkar vara just det där enkla verktyget som jag ville ha. Dags att testa ett tag och se hur det verkar.

/Janne

I matfuskets tidevarv

Matfusk i större skala har väl funnits så länge maten blivit en industriprodukt. Mitt hatobjekt margarin är ett typexempel på en industriprodukt som blivit mat. Quorn är en annan.

Hur undviker man då matfusk? Köp rena råvaror och laga maten själv! Handla gärna så nära källan som möjligt. Det finns en mycket trevlig webbplats som kan hjälpa dig att hitta lokal mat: Gårdsnära

Och apropå vad vi stoppar i oss: Igår hörde jag talas om filmen ”Canned Dreams”. Den handlar om hela kedjan för en burk ravioli, innan den hamnar på butikshyllan i Finland. Se trailern nedan, och se presentationen av filmen på IMDB.