Kategoriarkiv: Matkonsument

Smartson vill att jag skall prova ”Bra mat från Lantmännen”

En minut istället för tre med vanliga havregryn. Det verkar onödigt.

Vanlig Havre Gröt verkar hyfsad men innehåller rötad gran (vanillin). Blåbärsvarianten hoppar jag definitivt över:

Havregryn 87% (fullkorn), blåbär 6% (blåbär, fruktos-glukossirap, surehetsreglerande medel, (äpple-och vinsyra), rapsolja, naturlig arom), socker, salt, blåbärsarom.

Vad innebär det att den innehåller både blåbärsarom och naturlig arom? Och fejksocker (glukos-fruktos) är ju rent pinsamt att de har såsom lantbrukarnas eget företag.

Jag tycker inte att Lantmännen lever upp till sin devis:

Vår gröna grodd hittar du på våra förpackningar i din butik. Den står för ansvarsfullt producerad mat. Mat som vi anstränger oss för att ta fram på ett hållbart sätt, från jord till bord.

 

Vad är lyxglass?

Smartson vill att man skall testa GB’s ”lyxglass. Det vill inte jag. Så här står det på gb.se:

Carte d‘Or är vår lyxigaste glass med högst kvalitet, tillverkad av de absolut bästa ingredienserna.

Då kan man undra var man köper följande ingredienser ”av högsta kvalitet” om man vill göra en motsvarighet till ”Carte d’Or Strawberry & Meringues”:

glukossirap, glukos-fruktsirap, modifierad stärkelse, fruktkärnmjöl, guarkärnmjöl, karragenan, akaciagummi, mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror, polyglycerolpolyricinoleat, rödbetsjuicekoncentrat, morotsjuicekoncentrat, arom, fläderbärsjuicekoncentrat, ytbehandlingsmedel (shellack)

 

Saltad nota – vad får du på tallriken?

saltad-notaMats-Eric Nilsson presenterade sin femte bok ”Saltad nota” vid en träff härom veckan på Ekocentrum, där jag hade förmånen att vara med.

På öppningsbilden så kunde man se rubriken ”Pulvermosets land”. Tidigare har Mats-Eric skrivit om matfusket i handeln. I den nya boken har han studerat vad vi kan få på tallriken när vi äter på restaurang. För att visa ett exempel på att tillsatsdebatten inte är ny så fick vi se ett klipp där Björn Gillberg tvättar skjortan i ”gräddersättningsmedlet” Prädd.

I boken har han bland annat besökt en mässa i Paris där ”hela pulvermaffian” var representerad. Där skyltar tillverkarna helt oblygt med alla upptänkliga tillsatser ”som hjälper dig att få en lönsammare livsmedelsproduktion”. Och så säljer man in det med ”olivolja i motljus och sensuella citroner”. Några exempel: Mycket av den äggröra som du får till din hotellfrukost kommer från en 5-liters plastdunk och är kryddad med ett antal tveksamma e-nummer. Det som kan hamna på din ostburgare kan vara helt fritt från ost och säljs i grossistledet som ”imitation cheese”. Många av de svarta oliverna i lunchsallader är billiga gröna oliver som färgats med järnglukonat (E579) efter att ha behandlats med lut. (Mer på aktavara.org) Bröd förtjänar nog ett eget kapitel men man kan ju nämna att allt det där nybakade brödet i din matbutik kommer från frysta degämnen. I till exempel Storbritannien och Tyskland så får man inte ens kalla s.k. bake-off bröd för butiksbakat.

Ett spännande inslag var ett hjälpmedel för kunderna hos restauranggrossisten Martin & Servera som hjälper kunderna att förbättra lönsamheten på sina menyer. De lägger in sin maträtt och får ett pris per portion. Sedan kan man ”välja ner” kvaliteten på råvarorna genom att byta t.ex. ursprung på köttet, eller byta ingredienserna för en riktig sås till en färdig i plasthink. Och rätten kan fortfarande heta ryggbiff med bearnaisesås, men kosta en tredjedel jämfört med om man valt bättre råvaror.

Ekocentrum hade också bjudit in några goda exempel från restaurangbranschen för att visa att man kan få lönsamhet och framgång ”utan pulver”. Representanter från Gunnebo Slott & Trädgårdar, den nya caféaktören Way Cup och Thörnströms Kök fick frågor från publiken och Mats-Eric Nilsson och man inser att det går att bryta med pulvermaffian.

Mats-Eric betonade att han inte vill komma med pekpinnar utan att hans ser som sin uppgift som journalist att tillhandahålla information så att var och en kan göra sina egna val. Det är precis så jag ser det också. Vi är inte fundamentalister hemma, men vissa saker väljer vi definitivt bort. Och kött skall vara från Sverige!

 

/Janne

Passion för mat

Det bästa med årets upplaga var att det var grannarnas tur att köra, så att vi båda kunde köpa ”dryckesbiljetter”. 🙂

En spännande utställare var Vinlådan som tar hem viner från små gårdar med ekologisk, och även biodynamisk, profil. Det blev även en liten provsmakning av goda viner från Valpolicella hos Xwine.se och en liten mässbeställning från Invinitum.

Jag tycker att det generellt är hög kvalitet på det som ställs ut på Passion för mat. En sak jag har svårt för är dock de färdiga såser som säljs med hög svansföring, men som är långt från vad de utgör sig för. Till exempel en bearnaisesås som inte är gjord på smör, och som innehåller emulgeringsmedel och smörarom.

Och som vanligt så blev det improviserade inköp till söndagsmiddagen. Kycklingfiléer från Bjärefågel och potatis från Olsegården. Ett par paket färs till frysen, både Angus och kalv, inhandlades också från miljöcertifierade Börstorps Slott.

/Janne

 

I matfuskets tidevarv

Matfusk i större skala har väl funnits så länge maten blivit en industriprodukt. Mitt hatobjekt margarin är ett typexempel på en industriprodukt som blivit mat. Quorn är en annan.

Hur undviker man då matfusk? Köp rena råvaror och laga maten själv! Handla gärna så nära källan som möjligt. Det finns en mycket trevlig webbplats som kan hjälpa dig att hitta lokal mat: Gårdsnära

Och apropå vad vi stoppar i oss: Igår hörde jag talas om filmen ”Canned Dreams”. Den handlar om hela kedjan för en burk ravioli, innan den hamnar på butikshyllan i Finland. Se trailern nedan, och se presentationen av filmen på IMDB.

Testpilot för Dr. Oekter Stenugnsbakad Pizza Tradizionale

Jag testade en av de här pizzorna för ett tag sedan och tyckte så här.

Av någon anledning så anmälde jag mig en gång till och tyckte väl i princip samma sak…

I och för sig så har vi ju ingen egen pizzabagare att svika, så det kändes ju inte så jobbigt. Vi är inga stora konsumenter av pizza över huvudet taget. Ibland äter vi en pizza ute, men det skall helst vara på ett ställe i stil med Cyrano eller liknande. Allra helst gör vi vår egen pizza eftersom det blir godast.

Om man skall säga något gott om produkten (Vi provade ”Speciale”) så är det ju en godkänd nödmat. Man blir ganska mätt för drygt trettio kronor. Och det är ju bättre än Billy’s… Men det går inte att ersätta en nybakad pizza med något ur frysdisken.

Betraktelser från Passion för Mat 2012

Jag har inte besökt mässan Passion för Mat tidigare, och hade hört blandande åsikter om den. Egentligen stod det inte på agendan i år heller, men (de också matintresserade) grannarna undrade om vi skulle göra ett gemensamt besök och vi hängde på.

På det stora hela taget så var det en positiv överraskning! Det fanns mycket att smaka på och en hel del trevliga saker att köpa med sig hem. Det mest inspirerande är att prata med dem som står och säljer sina egna, ofta närproducerade, produkter. Det ger mycket mer att prata med en som verkligen är med i tillverkningen av en produkt än en som importerar något. Även det sistnämnda kan ju ha sina eldsjälar om gör en fantastisk produkt i något annat land, men det blir ändå aldrig detsamma som en riktig närkontakt av första graden med producenten.

En sak som jag alltid retar mig på så är det onödiga tillsatser, och speciellt i produkter som saluförs som högsta kvalitet. Ett exempel var en chipstillverkare som framhåller att de friterar i närproducerad rapsolja, men sedan använder jästextrakt till de smaksatta chipsen. Ett annat exempel är lyxiga italienska frukt- och bär delikatesser där man antyder att man har lång tradition bakom etc.  De skriver så här:

”Varje produktionsfas är planerad in i minsta detalj för att kunna erbjuda en produkt utan konserveringsmedel eller andra tillsatser med endast de finaste ingredienserna och råvarorna.”

När man då läser innehållsdeklarationen på burken och hittar exempelvis glukossirap så sjunker trovärdigheten rejält. Det är ju inte precis en traditionell ingrediens…

När jag ändå håller på och gnäller: Hur kan Eriks Såser göra bearnaisesås utan smör? Det är ju en smörsås! Rapsolja och smörarom är ju inte riktigt detsamma som den Äkta Varan. Eriks Såser vågar dessutom inte lägga ut innehållsdeklarationen på sin webbplats… Även om de här produkterna är bättre en de hemska pulversåserna jag minns från barndomen så finns det ingen anledning att köpa dem. Det är tur att det är enkelt att slå en egen bea eller hollandaise!

På tal om chips förresten. Vi provade (och köpte med oss) Öländska bönchips gjorda på bruna bönor. Det var en produkt som var helt ny för oss, men som verkligen var god.

En köttlåda från Gröna Gårdar fick det bli att ta med hem när de hade ett så trevligt erbjudande. Några goda hängmörade biffar från Hälsingland slank också med och blev söndagsmiddag tillsammans med en ny bekantskap: Apachepotatis. Jag kan ju inte låta bli att provsmaka Tjörnhonungen hos Sonja och Tore , och jag var tvungen att köpa något av det godaste man kan ha till en ostbit: Deras fikonröra med honung och cognac.

Något som alltid är trevligt på mässor är ju också att träffa bekanta. Eftersom jag jobbat i periferin av matbranschen (när jag var med och skrev en bok om Stora Saluhallen) så har jag ju haft en del kontakter där som är kul att upprätthålla. Och så pratade vi med en gammal granne som driver H. Karlsson Charkuterifabrik och fick höra hur ingen mindre än Leif Mannerström kommit och lovordat hans produkter. Då ser man verkligen stoltheten hos en liten producent som tävlar med de stora bjässarna.