Jag har inte besökt mässan Passion för Mat tidigare, och hade hört blandande åsikter om den. Egentligen stod det inte på agendan i år heller, men (de också matintresserade) grannarna undrade om vi skulle göra ett gemensamt besök och vi hängde på.
På det stora hela taget så var det en positiv överraskning! Det fanns mycket att smaka på och en hel del trevliga saker att köpa med sig hem. Det mest inspirerande är att prata med dem som står och säljer sina egna, ofta närproducerade, produkter. Det ger mycket mer att prata med en som verkligen är med i tillverkningen av en produkt än en som importerar något. Även det sistnämnda kan ju ha sina eldsjälar om gör en fantastisk produkt i något annat land, men det blir ändå aldrig detsamma som en riktig närkontakt av första graden med producenten.
En sak som jag alltid retar mig på så är det onödiga tillsatser, och speciellt i produkter som saluförs som högsta kvalitet. Ett exempel var en chipstillverkare som framhåller att de friterar i närproducerad rapsolja, men sedan använder jästextrakt till de smaksatta chipsen. Ett annat exempel är lyxiga italienska frukt- och bär delikatesser där man antyder att man har lång tradition bakom etc. De skriver så här:
”Varje produktionsfas är planerad in i minsta detalj för att kunna erbjuda en produkt utan konserveringsmedel eller andra tillsatser med endast de finaste ingredienserna och råvarorna.”
När man då läser innehållsdeklarationen på burken och hittar exempelvis glukossirap så sjunker trovärdigheten rejält. Det är ju inte precis en traditionell ingrediens…
När jag ändå håller på och gnäller: Hur kan Eriks Såser göra bearnaisesås utan smör? Det är ju en smörsås! Rapsolja och smörarom är ju inte riktigt detsamma som den Äkta Varan. Eriks Såser vågar dessutom inte lägga ut innehållsdeklarationen på sin webbplats… Även om de här produkterna är bättre en de hemska pulversåserna jag minns från barndomen så finns det ingen anledning att köpa dem. Det är tur att det är enkelt att slå en egen bea eller hollandaise!
På tal om chips förresten. Vi provade (och köpte med oss) Öländska bönchips gjorda på bruna bönor. Det var en produkt som var helt ny för oss, men som verkligen var god.
En köttlåda från Gröna Gårdar fick det bli att ta med hem när de hade ett så trevligt erbjudande. Några goda hängmörade biffar från Hälsingland slank också med och blev söndagsmiddag tillsammans med en ny bekantskap: Apachepotatis. Jag kan ju inte låta bli att provsmaka Tjörnhonungen hos Sonja och Tore , och jag var tvungen att köpa något av det godaste man kan ha till en ostbit: Deras fikonröra med honung och cognac.
Något som alltid är trevligt på mässor är ju också att träffa bekanta. Eftersom jag jobbat i periferin av matbranschen (när jag var med och skrev en bok om Stora Saluhallen) så har jag ju haft en del kontakter där som är kul att upprätthålla. Och så pratade vi med en gammal granne som driver H. Karlsson Charkuterifabrik och fick höra hur ingen mindre än Leif Mannerström kommit och lovordat hans produkter. Då ser man verkligen stoltheten hos en liten producent som tävlar med de stora bjässarna.