Kategoriarkiv: Matupplevelser

Ekologisk upplevelse

Igår var vi på Slow Food middag på Gunnebo Slott & Trädgårdar och fick en härlig upplevelse för både gom och själ!
Först visades vi runt avträdgårdsmästare Joakim Seiler som presenterade Gunnebos bidrag till Göteborgs Lustgårdar 2008, samt den aktuella ljus- och ljudsättningen av trädgården. Naturligtvis blev det en dos historia om Gunnebo och beskrivning av filosofin kring nutida verksamheter.

Sedan blev 1700-tals inspirerad middag bestående av följande kalla förrätter:

  • Vinbräserat kalkonbröst från Adelåsens gård med sardell och ruccolamajonnäs av kallpressad rapsolja från Vedum. Syltat citronskal, kaprisbär och primörsallad.
  • Helstekt gös fylld med kalvfärs, kalvbräss, muskot och örter serverad med champinjoner, kräftstjärtar, kalvsky och dragon.
  • Friska, söta och bittra blad från trädgården med sparrisärtor.
  • Havrerot och svartrot efter dr. C. E. Hagdahls recept med senap, persilja, honung och ättika.

Till varmrätt valde Helen och jag:
Helstekt kalvrygg från Ormebacka gård med panchettachips, smörbönor, smålökar, pärltomater och marsalasås.

När alla var mätta och glada så berättade köksmästare Fredrik Adén om tankarna kring lokalproducerat och självhushållning inom Gunnebo Kaffehus och Krog. Han berättade också mycket om matens historia på Gunnebo och hur han hittar inspiration och recept i gammal litteratur för att skapa sina rätter. Ofta kan man spåra vilka råvaror som ingått i ett recept, men inga mängder. Då gäller det att prova sig fram så att det blir en smakupplevelse och inte en ”freak show” som han uttryckte sig. Den fyllda gösen var nog det som jag tänkte på i detta sammanhang, där fyllningen var klart djärv men fungerade även med moderna smaksinnen.

Kort sagt: En härlig kväll i en underbar miljö!

Att gå i ide

Det känns som det är dags att vakna ur vinterns dvala. Inte för att det varit mycket till vinter, men ändå.

Sedan förra inlägget har det varit jul. I år blev det lite annorlunda mathållning över julen eftersom vi rymt till ett all-inclusive hotell på Tenerife. Det gick fint att hoppa över lutfisk och gröt till förmån för bläckfisk och papas arugadas. Våra farhågor vad det gällde maten på hotellet kom på skam, det var faktiskt helt OK. Även om matsalen inte var så gemytlig så var allt prydligt och funktionellt. Och det var väldigt praktiskt eftersom vi var fyra barnfamiljer som umgicks på kvällarna. Ungarna kunde släppas fria när de ätit och vi vuxna kunde avsluta middagen i lugn och ro. Men visst saknade man att ”gå på jakt” efter dagens middag.

En matupplevelse att minnas var på en liten restaurang vid vägens ände i Chinamada. Jag åt papas arugadas con mojo rojo* och Helen en god grönsakssoppa och med den fantastiska utsikten 600 meter över havet så smakade den enkla men väl tillredda maten fantastiskt.

* Papas arugadas betyder skrynklig potatis och äts med mojo som är en sås med vitlök och spansk peppar. Googla gärna på mojo rojo respektive mojo verde.


Utsikt från Chinamada

I övrigt har jag under vintern läst några ”jobbiga” böcker med matanknytning:

Tyst Hav av Isabella Lövin. En bok som tyvärr har minskat förtroendet för såväl yrkesfiskare som politiker och byråkrater. Det är inte lätt att ha gott samvete när man älskar fisk och inte gärna vill låta bli sina favoriter. Torsk har vi nästan slutat med sen tidigare, men som det ser ut nu så är det ju lättare att att räkna upp de fiskar man bör köpa än de man skall undvika.

Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson. Jag tyckte att jag var petig och läste innehållsdeklarationer, men här har jag funnit min överman 😉 Det är ju inte så att man kan sluta att köpa allt som innehåller tillsatser, men som i så många andra fall så lönar det sig att tänka efter en gång till innan man köper något. En stor besvikelse var ju när jag råkade köpa OLWs Naturchips istället för Kravmärkta Gårdschips eller Svenska Lantchips som vanligt. I en produkt med det namnet förväntar man sig inte ett halvdussin E-nummer, inklusive smakförstärkare.

Höstpremiär

Färskpotatis i alla ära, men höstens första potatismos är alltid en höjdare. Denna gången tillsammans med några goda lammkorvar i all enkelhet.
Och nu väntar höstens grytor. ”Kokekött” är ju inte något man tänker så mycket på under sommaren, även om den här sommaren kanske har inbjudit till att vara inomhus och ägna sig åt långkok…

Nationaldagen har passerat

Tänk att det skall vara så svårt att hitta rätt med mat till en ny högtid. Vad äter man på Sveriges Nationaldag?
Vi kände oss i alla fall ganska svenska med grillad Krav-fläskfilé från Bonnakött med potatissallad på svensk färskpotatis, samt svenska (hoppas jag) jordgubbar till efterrätt.

På utflykt till mjölkfabriken

Flera år har vi pratat om att åka till Wapnö när de har någon aktivitet där. I år blev det av när det var Hem & Trädgårds mässa i helgen. Sonen uppskattade såväl speltvåfflor på slottet som att se på kalvar och mjölkning. Eftersom vi handlat produkter från Wapnö under många år så var det kul att se att det verkar vara just så trevligt som det verkar i reklamen. Eftersom man varje dag kan gå dit och se på djuren så gäller det att de håller god ordning, och det verkar de göra. Mest fascinerande var utan tvekan att se mjölkningen, när 60 kor i taget åker karusell och mjölkas automatiskt. Det tog 15 minuter för ett varv och korna tog det kolugnt 🙂 Vi stod kvar ett helt varv och studerade det hela! Det fanns ju en del lokala (och inte så lokala) matvaror att smaka på och att köpa med sig, så det var ett lyckat besök.

En liten extra tur för promenad och fika på Norrvikens Trädgårdar gjorde inte dagen sämre!

Äntligen

Nu har jag äntligen varit med på en Slow Food aktivitet. Efter att ha varit medlem i ett år så var det hög tid kan man tycka. Och så gick det ju i fiskens tecken, vilket ligger mig mycket varmt om hjärtat.
Det började med guidningGöteborgs Fiskauktion kl 7 på morgonen under sakkunnig ledning av Lars från Knippla Fisk. Vi fick se hur auktionen går till och att en stor andel av fisken idag levereras via de stora grossisterna utan att passera auktionshallen. En del synpunkter på fiskepolitik och anekdoter ingick också.
På kvällen, efter stängningsdags så samlades vid Knippla Fisks butik på Olskrokstorget. Vi fick smaka på en hel del olika delikatesser och vi fick också mycket lärdom om fisk oss till livs. Hur man filéar en plattfisk, vad som passar att grilla, när på året olika fiskar och skaldjur är som bäst. En viktig kunskap, där jag satt fast i historien, är att fisk håller längre än man ansåg tidigare. Detta beror så klart på en betydligt stabilare kylkedja från hav till butik.
Jag köpte med mig några hekto lubbfilé och serverade den lättgravad med lime efter ett recept på Svensk Fisks webbplats. Jag valde dock att servera en krämig risotto med räkor, Västerbottensost och färsk gräslök till, istället för föreslagen potatissallad. Ett nytt ekologiskt vin passade vi också på att prova till: Terre Laviche Frascati Superiore (nr 12462) Det var utmärkt men är nu slut på Systemet 🙁

Att grilla "kokekött"

Jag läste nyligen en beskrivning av Jonas Borsén om hur man kan grilla köttbitar som man normalt oftast tänker sig i grytor och liknande. Detta kändes som att ta indirekt grillning ännu ett steg! I frysen hittade jag en finfin bit högrev (ca 2 kg) av kalv från Bonnakött som skulle få bli vårt testobjekt.
När den var tinad så var det dags att tända grillen, i god tid före middagstid! Jag använder ett så kallat tändrör för briketterna och fyllde lite mindre mäng än vanligt, det skall ju gå långsamt. Samtidigt så lade jag ett par nävar hickoryspån i blöt. I med briketter och spån efter kanterna och köttet i mitten i vår 57 centimeters Weber. Nästan stängda spjäll och så preparera nästa rör med briketter, man behöver fylla på efter cirka 45 minuter. Det gick lite snabbare än jag trodde, förmodligen på grund av att jag inte bundit upp köttet utan det låg ganska platt.
Efter ungefär två timmar så var temperaturen på 62 grader och domen skulle falla. Var det en torr och tråkig köttbit, eller kunde man grilla ”kokekött? Köttet fick vila i alufolie medan vi gjorde klart potatispurén med vitlök och persilja. Nu var det dags, upp med köttet på skärbrädan och fram med kniven. Alla kastade sig fram och provsmakade första skiva, och det bådade gott!
Riktigt långsam grillning, eller barbeque, ger helt nya möjligheter det står helt klart. Vi har en bit högrev av nöt i frysen också, till nästa gång vi skall grilla hela eftermiddagen. 🙂
Ett nytt trevlig vin till grillat passade vi på att prova också: Det ekologiska Cameleon Malbec 2006 (nr 6581) var klart prisvärt, och mycket lyckat till en grillad köttbit.

Påskmaten

Det är trevligt med mattraditioner men de behöver lite förnyelse då och då. I år blev det som vanligt en lammstek, sill, lax och allt annat klassiskt. Men ett par små förnyelser testade vi:

Påsk-sushi
Vi gjorde en specialfyllning i en nori-rulle som vi trodde skulle funka: Ägg och anjovis! Det blev riktigt lyckat med ett par hårdkokta grovhackade ägg och en liten burk ansjovis. Vi färgade också några av nigiri-äggen gula med lite gurkmeja. Mycket dekorativt!

Limesill
Mycket enkelt och fräscht. Vi utgick från standardreceptet på en burk Abbas Inläggningssill och la till en finskivad lime. Det blev en trevlig smakbrytning utan att det blev ”för konstigt”.

Rivstart på grillsäsongen

Den varma vårsolen ”tvingade” mig att tvätta av grillen i fredags. På tre dagar så blev det tre grillmiddagar, två av dem i Mars! Så här såg menyerna ut:

Fredag:
Mesquitegrillade laxfjärilar med kokta juliennerotsaker lätt stuvade i grädde och parmesan.

Lördag:
Hickorygrillade biffar från Kaprifolkött med potatisgratäng.

Söndag:
Mesquitegrillade kycklingklubbor med potatisklyftor och ajvarröra.

Nu får vi nog äta något från spisen idag 🙂

Glad sushi

Idag när Helen var på ”fest i stan” så köpte Johan och jag sushi. Oftast gör vi sushi själva men ibland behöver man lite extern inspiration. Idag började vi vårt sökande efter vår middag på www.sushigbg.se och sökte reda på det sushiställe på Hisingen som fick högst betyg: Oishii Sushibar på Lindholmen. Inte bara högst betyg på Hisingen utan också en sjundeplats på hela Göteborgslistan bådade gott.

Vi blev inte besvikna! Det var dessutom premiär för tofukudde som är deras specialitet. Tofukudden var som en blandning av omelett och pitabröd, dvs ett ”tofukuvert” med fyllning.

6 maki, 4 nigiri och så tofukudden för 75 kronor var klart prisvärt!